Helsingborgs Idrottsförening bildas

Svea

Helsingborgs Idrottsförening kan räkna sina anor tillbaka till år 1901. En av de båda grenarna på dess stamträd, Stattena Idrottsförening, växte då fram under namnet Svea.

Efter friidrottstävlingar på Olympia under sommaren det året spelades en fotbollsmatch mellan två lag från Kamraterna. Några närvarande stattenapojkar tyckte spelet var så trevligt, att de gick direkt hem och startade en fotbollsklubb, som de döpte till Svea. En grusgrav gav möjligheter till träning. Platsen utnyttjades emellertid också som allmän lekplats, och det fordrades mycket arbete för att hålla den ren och snygg. På den punkten svarade Georg Bengtsson, den nya klubbens initiativtagare och sammanhållande kraft, för att alla hjälpte till. Den, som icke ville arbeta, fick inte heller sparka.

År 1905 drabbades Svea av ett hårt slag. Grusgravens ägare menade, att marken kunde utnyttjas bättre än till fotbollsplan. Någon ny mark fanns inte att uppbringa. Svea måste sluta. De flesta av spelarna gick över till Göta, där sju av dem blev ordinarie i A-laget. Endast en - Edvin Wittgren - fann vägen till den arge antagonisten Svithiod. Stattenapojkarna längtade emellertid tillbaka till den egna föreningen och släppte aldrig tanken att ta upp den igen. Redan 1906 var de åter samlade, sedan en träningsplats ställts till förfogande vid Ringstorp, och rättighet utverkats att jämte Kamraterna, Göta och Svithiod disponera Olympia för tävlingar. Som vanligt på den tiden gav man den återupptagna klubben ett nytt namn. Det blev Stattena Idrottsförening.

Svithiod

År 1904 drabbades de båda klubbar, som senare skulle förenas till Helsingborgs Idrottsförening, för första gången samman på fotbollsplanen. Då mötte Svea Svithiod i en från båda sidor väl förberedd match, som efter ett gott och spännande spel slutade oavgjord med de knappa målsiffrorna 1-1.

Svithiod var något yngre än Svea. Den bildades den 28 juli 1903. Redan det första protokollet från denna klubb vittnar om ambitiösa och bestämda föresatser att göra detta nya skott på det helsingborgska fotbollsträdet till en med fasthet och framsyn buren organisation. Förutom fotbollen, för vilka Svithiod snart blev en av stadens främsta företrädare, gavs ett stort utrymme åt såväl gymnastik som fri idrott, och klubben anslöt sig även till en sammanslutning för vintersport. I april 1904 beslöt klubben hyra Olympia mot en avgift om 90 kronor. Vid samma tillfälle klubbades också beslutet att försöka få lokal för styrelsesammanrädena på kafé Temperance. År 1905 anslöt sig Svithiod till den skånska distriktsorganisationen för fotboll och erhöll omgående inbjudan att delta i DM.

Den ekonomiska grenen av klubbarbetet sköttes med föredömlig omsorg. Vissa skiftningar förekom tidvis, men som regel var inträdesavgiften en krona med veckokontingenten 25 öre. Medlemmar, som slarvade med betalningen, blev strängt efterhållna. Man mätte ut dubbel avgift för varje försummad betalningstermin, och upprepad underlåtenhet att betala ledde ofelbart till uteslutning. Extra utdebiteringar förekom ofta. De kunde avse inköp av idrottsredskap, anskaffning av tävlingspriser, hjälp åt medlemmar, vilkas tävlingutrustning försvunnit, fyllnad för uteblivna avgifter från arbetslösa, som befriats från att betala, eller stöd åt sådana, som blivit skadade vid klubbens träningar eller tävlingar. Det är imponerande att iaktta, hur denna föreningsstyrelse redan 1905 diskuterade frågan om sjukhjälp och sjukfond samt hur man beslöt, att till sjukhjälpen varje vecka överföra fem kronor från klubbkassan och att till skadad spelare betala ut 40 öre om dagen.

Sammanslagning

Det är näppeligen möjligt att med bestämdhet konstatera, när tanken att sammanföra Svea-Stattena Idrottsförening och Svithiod till en förening, blev aktuell för första gången. Flera faktorer torde emellertid ha samverkat för en utveckling i den riktningen. Rent allmänt lekte man nog på flera håll med möjligheten att göra stadens fotboll konkurrenskraftig utåt genom att slå samman två eller flera klubbar. Stattena Idrottsförening drabbades därtill ännu en gång av plansvårigheter, och Svithiod tvingades att ta sig ett nytt namn, för att dess inträdesansökan till Riksidrottsförbundet skulle kunna godkännas. Här nämnda förhålladen bidrog till att skapa goda förutsättningar för den viktigaste instansen - den personliga - för en sammanslagning. Inom Svithiod fanns tankens upphovsman och mest entusiastiske företrädare. Det var HIF:s blivande sekreterare och vice ordförande Tage Johansson. Hos Stattena IF företräddes idén framför allt av en yngling, som skulle bli HIF:s förste store högerytter. Han hette Georg Bengtsson. Vid ett möte i förrummet till en danslokal i OD Krooksgatan beslöt SIF med 14 röster mot två att uttala sig för att slå samman de båda klubbarna. De båda, som röstade emot förslaget, hade en motivering för sitt ställningstagande, som var typisk för den tidens stattenapojkar. De ville inte spela tillsammans med "knoddarna" i Svithiod.

I protokollet från Svithiods sammanträde den 17 maj 1907 heter det i tredje paragrafen:

»Efter en skrivelse från Stattena Idrottsförening om sammanslagning av de båda föreningarna. Frågan upptogs för behandling och överlämnades till styrelsen på Tage Johanssons förslag.«

Resultatet av styrelsens behandling och i samband därmed förda överläggningar blev ett gemensamt sammanträde mellan Svithiod och Stattena IF. Att man redan före detta möte hunnit långt mot målet, visar motiveringen för sammankomsten. Man samlades helt enkelt för att konstituera en ny förening. Efter godkännande av ett utkast till nya stadgar, och konstaterande av att en ändring av Svithiods klubbnamn var nödvändig, var man redo för sammanträdandets viktigaste avgörande. Det återges i protokollets sjätte paragraf:

»Beslutades enhälligt, att båda föreningarna skulle uppgå i en förening under namn av Helsingborgs Idrottsförening.«

Det var den 2 juni, som klubben bildades. Redan den fjärde i samma månad hölls ett nytt möte för slutgiltigt fastställande av stadgarna.

En ny förening hade bildats, och HIF trädde för första gången fram på den helsingborgska idrottshistoriens blad.